Är du Ego eller?
För ett tag sedan var jag på ett seminarium (sk. filosofisk salong) som filosofigruppen Sherpa arrangerade under temat Egoism. Cirka 30 personer besökte seminariet som hölls i rotundan på Stadsbiblioteket i Stockholm. Sherpa har ett antal salonger under våren. Syftet med salongerna är att: ”föra utforskande och reflekterande samtal”.
http://filosofigruppen.se/sherpa/?page_id=59
På denna salong började Sherpa med att presentera olika positioner som en introduktion till samtalet om egoism. Fyra vanligt förekommande teoretiska positioner inom forskningen är: Att människor bara tänker på sig själva dvs. bara jag eller mest på sig själva (mest jag), att alla människor behandlas lika (alla lika), eller att man tänker på alla andra (andra är viktigare).
Egoism kan även syfta på:
Etisk egoism - den etiska doktrinen att individen bör handla i sitt egenintresse.
Rationell egoism - ståndpunkten att det är förnuftigt att handla i enlighet med sitt egenintresse.
Psykologisk egoism - doktrinen att individen alltid drivs av egenintresse.
Anarkistisk egoism – teorin om allt utgår från egot. Altruism innebär att individer är skyldiga att hjälpa eller tjäna andra .
källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Egoism
Samtalet cirkulerade kring frågorna: Hur ”omfattande” är egoismen? Och kan den vara bra? När Sherpa sammanfattade diskussionen visade det sig att de flesta som hade talat ansåg att ”omfattningen av egoismen” i Sverige låg ganska nära positionen mest jag men mellan mest jag och alla lika, (oavsett om deltagarnas resonerade i termer av etisk, rationell, psykologisk egoism eller om de hade en annan utgångspunkt). Flera av dem som talade ansåg att egoism är en viktig drivkraft i utvecklingen av ett samhälle, inte minst utifrån ett ekonomiskt perspektiv.
Jag tror också att egoism är ganska vanligt fenomen i vårt samhälle. Men, jag håller inte med om att egoism behövs som drivkraft, även om resultatet av handlingen skulle bra för samhället (jmf störst nytta för de flesta, eller jmf utilitarismen dvs maximera det goda för de flesta). Jag tror tvärtom att egoism är destruktivt för ett samhälle. Jämför fångarnas dilemma t.ex. Vi tjänar på att ställa upp för varandra, samarbeta.
För mig kan det aldrig vara rationellt att vara egoistisk. Om vi har ett egoistiskt motiv bakom en handling som syftar till något gott, så är det inte tillräckligt. Syftet, motivet, eller processen bakom handlingen är viktigare. Det är ju genom att processa goda tankar som människan t.ex. skapat den värdegrund som konventionen om de mänskliga rättigheterna vilar på, eller som gjort att många samhällen har fria val idag. Om vi inte har ett gott syfte till grund för våra handlingar går människan vilse, vi kanske gör kortsiktiga vinster, men de viktiga, det som jag uppfattar som själva kärnan i vår relation till andra, kärlek, omtanke - går förlorad.
Egoismen är en del av människans natur hävdar vissa. Är det så? Nej, jag tror inte det, men ibland brister vi vår relation till andra genom att vara egoistiska, men att det skulle vara ett karaktärsdrag, det tror jag inte. Ett mycket viktigt sätt för samhället att försöka hantera egoism är t.ex. genom att stiftat lagar (demokratiskt stiftade) och vissa politiska reformer. Det betyder att politik behövs. Trenden är att dock att politiken håller på att begränsas till vissa kärnområden genom avreglering, privatisering och avmonopolisering. Med tanke på detta tror jag att vi måste återerövra politiken. Vi måste våga var politiska!
Ett exempel: Alliansen har genomfört skattesänkningar på runt 100 miljarder sedan de fick makten. Samtidigt har ett stort antal människor (cirka 55 000) utförsäkrats från sjukförsäkringen. Försäkringskassan räknar dock med att en tredjedel av dessa kommer att återvända till sjukförsäkringen efter att ha utretts på Arbetsförmedlingen. Jag funderar på hur dessa människor mår. Varför valde staten att inte tro på dem (och deras läkare)?
Har samhället råd att avstå alliansens skattesänkningar? Har Du råd att avstå? Är de långsiktiga vinsterna i form av jobb och tillväxt som alliansen tror att skattesänkningar skall ge så viktiga att staten kan låta dessa människor gå igenom detta?
Robert Carlsson
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Hej Robert!
ReplyDeleteNär du skriver "Vi tjänar på att ställa upp för varandra, samarbeta", kan det då inte sägas vara förnuftigt att i så fall samarbeta för att själv tjäna på det - och därför rationell egoism snarare än något slags altruism?
Sedan skulle jag inte så tvärsäkert peka på just skattesänkningar som egoistiska. Argument för skattesänkningar kan ju också utgå från en vilja att öka andra människors frihet, en tro på att det ger samhället en bättre ekonomi som då kan komma de mest behövande till del, eller som ett sätt att skapa incitament för högre utbildning (för att nämna några exempel). "Jag ska ha mer pengar kvar till mig själv" är ju långt ifrån den enda anledningen till att gilla skattesänkningar.
Det är ganska enkelt. Jag bjuder dig på en öl. Nästa gång bjuder jag dig på en öl till. Efter ett tag märker jag att du inte bjuder tillbaka.
ReplyDeleteDå slutar jag att bjuda dig på öl.
Rationell egoism.
*
Jämförelsen med skattesänkningarna var ganska enfaldig om du ursäktar. Att argumentera för ständigt ökad skatt är varken rationellt, egoistiskt eller altruistiskt.
Länder som Canada, Holland, Australien m fl har betydligt lägre skatt, och faktiskt väldigt hög standard på alla områden. Hög skatt kan mycket väl handla om ineffektivitet och slöseri.
Om du nu verkligen vill hjälpa din nästa är det faktiskt bäst att du gör det själv på eget bevåg, det är egentligen bara då du vet om pengarna kommer fram, eller att hjälpen är till nytta.
Och om jag hjälper mina fattiga kringstrykande granna så kanske jag själv sover lite tryggare på nätterna. Rationell egoism igen.
www.attila.tecknare.se
Jag håller med Fredrik, eller går ännu längre. Jag kan inte se skillnaden mellan altruism och rationell egoism.
ReplyDeleteJag kan tänka mig att hålla med Fredrik om att skattesänkningar inte behöver vara drivna av egoism; de kan - och är oftast - ideologiskt drivna. Däremot är jag helt övertygad om att "jag ska ha mer pengar kvar till mig själv" är det ärliga svaret hos åtminstone 85-90% av de som gillar skattesänkningar.
Tack för kommmentaren Fredrik.
ReplyDeleteVad jag förstår Fredrik så tycker du att det är förnuftigt om syftet med att samarbeta är att du tjänar på det. Jag menar, att om syftet med samarbetet skulle vara att en annan människa, eller en grupp skulle tjäna på det (må så vara du kanske inte skulle få maximal utdelning vid varje samarbete), så skulle du förmodlgen få en större trygghet och en större förutsägbarhet i dina relationer med andra och jag tror det är bra för ett samhälle - det skapar trygghet som jag också tror är bra för samhällsutvecklingen och jag inbillar mig att de flesta, förhoppningsvis alla skulle må en aning bättre.
När det gäller skattesänkningar så håller jag med dig. Det är just vad vi tror på som är det viktigaste. Tror du (läs någon) att skattesänkningar är en god handling så är ju det okej. Det viktiga och det jag vill understryka, är att intentionen och handlingen som följer skall vara goda. När det gäller skattesäkningarnas effekt på ekonomisk tillväxt så är det något vänsterister och borgerliga och forskning har delade meningar om. När det gäller den frågan är min min utgångspunkt egentligen ideologisk - jag tror på den gemensamma förvaltningen av samhällets resurser och den svenska modellen har fungerat hyggligt hittils och jag ser gärna att den utvecklas men att den blir mer flexibel och ser mer till den enskildes preferenser. Ta tex arbetsmarknadspoltiken (om man bortser från högskola, komvux och liknande) som idag tyvärr har mycket lite att erbjuda akademiker.
Mitt inlägg om skattesäkningar hade jag inte behövt ta med. Det var inte denna del av exemplet som var det viktiga. Det viktiga i exemplet var hur regeringen ser på de människor som fått lämna sjukförsäkringen och som sedan får den tillbaka. Jag tycker att alliansen har en väl mekanisk och ekonomisk syn på politik och därmed människor ibland.
Jag tror att nästan alla nästan alltid, direkt eller indirekt, tjänar på att samarbeta (jämför handel) och att det därför är förnuftigt med samarbete. En intressant aspekt på det är dock hur samarbetet organiseras - måste staten alltid stå för det samarbetet eller kan människor samarbeta själva? Jag tror, som du vet, på att det svenska samhället skulle må bättre av lite mer av det senare.
ReplyDeleteTack för kommentaren Attila.
ReplyDeleteDitt exempel om ölträffar beskriver en del av är det problematiska med egoismen - varför skall jag när inte någon annan. Det kan dock vara en god idé att bjuda lite mer än någon annan för att visa på att detta är ju det rätta, bjuds det ingen bira, så har ju personen verkligen inte fattat grejen och då är det ju rationellt att investera öl i ngn annan.
Förhoppningsvis går det in, att alla tjänar på att bry sig om andra i alla situationer.
Din kommentar om att själv se till att hjläpen kommer fram kan jag förstå, men den är ju lite tragisk. Frågan jag ställer mig är: Skall vi trots våra farhågor testa att lägga över ansvaret på andra så hjälpen kommer fram även om det finns personer/organisationer som brister i sin relation till andra, men det är ju långt ifrån alla. Vi kanske behöver lite mer tillit till varandra (politiskt, mellan individer, grupper) jmf förhandlingssituationer t.ex. - är dessa mer förutsägbara blir nog processen och resultat bättre. En väg till förutsägbarhet är nog att våga lita på andra.
När det gäller skattesänkningar så håller jag med dig. Det är just vad vi tror på som är det viktigaste. Tror du (läs någon) att skattesänkningar är en god handling så är ju det okej. Det viktiga och det jag vill understryka, är att intentionen och handlingen som följer skall vara goda. När det gäller skattesäkningarnas effekt på ekonomisk tillväxt så är det något vänsterister och borgerliga och forskning har delade meningar om. När det gäller den frågan är min min utgångspunkt egentligen ideologisk - jag tror på den gemensamma förvaltningen av samhällets resurser och den svenska modellen har fungerat hyggligt hittils och jag ser gärna att den utvecklas men att den blir mer flexibel och ser mer till den enskildes preferenser. Ta tex arbetsmarknadspoltiken (om man bortser från högskola, komvux och liknande) som idag tyvärr har mycket lite att erbjuda akademiker.
Mitt inlägg om skattesäkningar hade jag inte behövt ta med. Det var inte denna del av exemplet som var det viktiga. Det viktiga i exemplet var hur regeringen ser på de människor som fått lämna sjukförsäkringen och som sedan får den tillbaka. Jag tycker att alliansen har en väl mekanisk och ekonomisk syn på politik och därmed människor ibland.
Tack för kommentaren drnrdvk.
ReplyDeleteFör mig är skillanden mellan rationell egoism och altruism att rationell egoism innebär att jag sätter mitt egenintresse famför andra. Altruismen innebär att jag sätter andras intresse framför mig själv och är finns en mycket viktig skillnad. Effekten av rationell egoism kan vara densamma som altruism men intentionen skiljer sig.
Jag tycker intentionen är minst lika viktig som själva handlingen, egentligen viktigare.
"Rationell egoism är en term som används inom bland annat filosofi och samhällsvetenskaper för att beteckna handlande som främjar individens egenintresse.....Rationell egoism skiljer sig från psykologisk egoism genom att det inte är ett påstående om hur folk vanligtvis agerar, från etisk egoism genom att det inte är ett moraliskt imperativ att handla egoistiskt, och från instrumentell egoism genom att det handlar om att tillfredsställa rationella behov, inte personliga preferenser"
http://sv.wikipedia.org/wiki/Rationell_egoism
Tack din andra kommentar Fredrik!
ReplyDeleteJag tror att samhälle och individer mår bättre av att samarbeta för andras skull snarare än för sig själva, der är ju det som skiljer altruism från egoism. Varför är det så viktigt att själv tjäna på samarbetet, eller när vi ställer upp för varandra? Altruism är väl bra. Visst är det så att många människor ställer upp för andra utan att själv tjäna på det. Men, om vi besvarar frågorna: Kan du göra det om det kräver en stor uppoffring från din sida? Hur ofta kan du tänka dig göra det? Då kanske detta kommer leda till att vi människor blir mer altruistiska. Frågan är alltså om vi kan vi göra mer för andra än vad vi gör idag?
Staten skall vara garanten för att samarbetet i samhället organiseras så rättvist och jämlikt som möjligt. När en verksamhet bedrivs privat tror jag det finns risk för att människor inte får den service som de har rätt till. Det finns t.ex. friskolor som nekar barn med sämre förutsättningar än andra. En annan viktigt aspekt är att medborgarna har sämre insyn i de privata verksamheterna. Vårdval stockholm har givit de privata (och de som ägs av landstingen) vårdcentralerna möjlighet att ta betalt per läkarbesök – här tror jag det finns risk för att vårdcentralerna lägger mer fokus på att öka sina intäkter och att detta blir en mycket viktig drivkraft – när all uppmärksamhet borde riktas mot patienten.
Jag är inte emot privata alternativ. Men jag tror att det är mycket viktigt med, insyn, utvärdering och ibland reglering av dessa. Jag tror att sociala kooperativ kan vara ett alternativ till statlig verksamhet.
Hur lång skall statens ansvar sträcka sig tycker du Fredrik?
Hur långt statens ansvar ska sträcka sig är det lättare att skriva en bok än en blogg kommentar om, men jag håller i vilket fal som helst med om att privata alternativ (och offentliga!) ska utvärderas och att det ska finnas sanktioner att sätta in när någon inte sköter sig. Som du vet finns det exempel på både goda och sämre skolor oavsett om det är kommunen eller ett privat alternativ som står för driften.
ReplyDeleteSedan tycker jag att det underlättar tanken om man skiljer på reglering, finansiering och utförande. När det gäller snöröjning, t.ex., tycker jag att det fungerar utmärkt att det offentliga reglerar och finansierar, medan privata intressen står för utförandet. När det gäller rättsväsendet tycker jag däremot att staten ska reglera, finansiera och utföra. Tittar jag istället på vården tycker jag att det kan finnas en blandning av helt allmän och varianter där privata intressen står för både utförande och finansiering.
Framför allt tycker jag att det är viktigt att det finns alternativ. Sedan finns det verksamhet (domstolar) som bör vara helt statliga och andra (frisörsalonger) som ska vara helt privata.