Personliga assistenter utan framtid?

Många personliga assistenter väljer idag att sluta sina jobb. Detta kommer att fortsätta om inte arbetsvillkoren förbättras. Är det rimligt att mäklare i Stockholm och folk i finansbranschen tjänar hundratusentals kronor i månaden medan en personlig assistent kan tjäna 15 000 kr?-

Nu vill södermalms stadsdelsförvaltning med Alliansen i spetsen slippa arbetsgivaransvaret över sina personliga assistenter och lägga över detta på det privata företaget Frösunda LSS AB. Ett företag som enligt SVT (ABC) inte erbjuder någon anställningstrygghet. Ett 50-tal funktionshindrade människor drabbas och enligt assistenterna förlorar alla sina fasta anställningar, lönen för att arbeta jour blir 22 kr, arbetstiden ökar med 12 timmar utan löneökning, och om personen som man vårdar avlider blir personalen av med jobbet. Detta leder till att flera personliga assistenter inte kan fortsätta att jobba vidare.

Detta är alltså en del av Alliansens arbetslinje.

Lagen om rätt till ersättning för personlig assistans, som infördes i mitten av 1990-talet, har inneburit en revolution för människor med funktionshinder. Idag arbetar runt 50 000 som personliga assistenter i privata företag, kommuner, eller kooperativ. Att jobba som personlig assistent är ofta givande och meningsfullt, men arbetsvillkoren är inte bra och det finns anledning till att lyfta fram assistenternas arbetssituation.

Socialstyrelsen sammanställde redan 2007 myndighetsrapporter och forskning kring personlig assistenters arbetssituation och att det: ”framträder tydligt att personlig assistans är ett bristyrke såväl som ett genomgångsarbete. Vid en granskning av anställningsförhållanden, anställningstrygghet, tjänstgöringsgrad, arbetstider och lön framträder brister som ger upphov till oro bland de personliga assistenterna samt innebär en osäker anställningssituation.”

Regeringen beslutar varje år om ett schablonbelopp för assistansersättning (det är försäkringskassan som betalar ut beloppet och som ger ut rekommendationer för hur pengarna ska användas). År 2009 var beloppet 247 kronor per utförd assistanstimme. Ersättningen ska täcka lön, administration och omkostnader i samband med assistansen (t.ex. inträde för olika aktiviteter, arbetskläder etc.).

När försäkringskassan beslutar om ersättningens storlek gör den antagandet att anordnaren ska betala ut 50 procent av ersättningen i grundlön, vilket motsvarar 20 000 kr i månaden. Det är få assistansanordnare som ger sina assistenter en sådan lön. En lön på 20 000 vore rimlig. Istället går en stor del av dessa pengar till administration och eller till vinst (till de privata företagen).

En brukare kan säga upp en assistent av "personliga skäl". Det är en otrygghet som kan leda till godtyckliga uppsägningar och därmed en försämrad anställningstrygghet för assistenter. Den otrygga anställningssituationen gäller framförallt dem som arbetar för en privat arbetsgivare som sällan kan omplacera personliga assistenter då verksamheten är för liten. I en kommun har assistenten i regel betydligt större möjlighet att ha kvar sin anställning och få ett annat arbete, inom omsorgen eller hemtjänsten, om det inte finns någon annan brukare som han/hon kan arbeta för. Kommunen kan också skjuta till skattemedel ifall assistansen inte täcks av ersättningen från försäkringskassan. Detta kan givetvis inte en privat anordnare göra. Dessa ojämlika arbetsvillkor ska inte få förekomma.

Många assistenter väljer idag att sluta sina anställningar i förtid på grund av dåliga arbetsvillkor. Detta kommer att fortsätta om inte arbetsvillkoren förbättras. Det är dags att politiker visar handlingskraft i denna fråga. Annars blir lagen om personlig assistans bara fina ord på papper.
Robert Carlsson