Personliga assistenter utan framtid?

Många personliga assistenter väljer idag att sluta sina jobb. Detta kommer att fortsätta om inte arbetsvillkoren förbättras. Är det rimligt att mäklare i Stockholm och folk i finansbranschen tjänar hundratusentals kronor i månaden medan en personlig assistent kan tjäna 15 000 kr?-

Nu vill södermalms stadsdelsförvaltning med Alliansen i spetsen slippa arbetsgivaransvaret över sina personliga assistenter och lägga över detta på det privata företaget Frösunda LSS AB. Ett företag som enligt SVT (ABC) inte erbjuder någon anställningstrygghet. Ett 50-tal funktionshindrade människor drabbas och enligt assistenterna förlorar alla sina fasta anställningar, lönen för att arbeta jour blir 22 kr, arbetstiden ökar med 12 timmar utan löneökning, och om personen som man vårdar avlider blir personalen av med jobbet. Detta leder till att flera personliga assistenter inte kan fortsätta att jobba vidare.

Detta är alltså en del av Alliansens arbetslinje.

Lagen om rätt till ersättning för personlig assistans, som infördes i mitten av 1990-talet, har inneburit en revolution för människor med funktionshinder. Idag arbetar runt 50 000 som personliga assistenter i privata företag, kommuner, eller kooperativ. Att jobba som personlig assistent är ofta givande och meningsfullt, men arbetsvillkoren är inte bra och det finns anledning till att lyfta fram assistenternas arbetssituation.

Socialstyrelsen sammanställde redan 2007 myndighetsrapporter och forskning kring personlig assistenters arbetssituation och att det: ”framträder tydligt att personlig assistans är ett bristyrke såväl som ett genomgångsarbete. Vid en granskning av anställningsförhållanden, anställningstrygghet, tjänstgöringsgrad, arbetstider och lön framträder brister som ger upphov till oro bland de personliga assistenterna samt innebär en osäker anställningssituation.”

Regeringen beslutar varje år om ett schablonbelopp för assistansersättning (det är försäkringskassan som betalar ut beloppet och som ger ut rekommendationer för hur pengarna ska användas). År 2009 var beloppet 247 kronor per utförd assistanstimme. Ersättningen ska täcka lön, administration och omkostnader i samband med assistansen (t.ex. inträde för olika aktiviteter, arbetskläder etc.).

När försäkringskassan beslutar om ersättningens storlek gör den antagandet att anordnaren ska betala ut 50 procent av ersättningen i grundlön, vilket motsvarar 20 000 kr i månaden. Det är få assistansanordnare som ger sina assistenter en sådan lön. En lön på 20 000 vore rimlig. Istället går en stor del av dessa pengar till administration och eller till vinst (till de privata företagen).

En brukare kan säga upp en assistent av "personliga skäl". Det är en otrygghet som kan leda till godtyckliga uppsägningar och därmed en försämrad anställningstrygghet för assistenter. Den otrygga anställningssituationen gäller framförallt dem som arbetar för en privat arbetsgivare som sällan kan omplacera personliga assistenter då verksamheten är för liten. I en kommun har assistenten i regel betydligt större möjlighet att ha kvar sin anställning och få ett annat arbete, inom omsorgen eller hemtjänsten, om det inte finns någon annan brukare som han/hon kan arbeta för. Kommunen kan också skjuta till skattemedel ifall assistansen inte täcks av ersättningen från försäkringskassan. Detta kan givetvis inte en privat anordnare göra. Dessa ojämlika arbetsvillkor ska inte få förekomma.

Många assistenter väljer idag att sluta sina anställningar i förtid på grund av dåliga arbetsvillkor. Detta kommer att fortsätta om inte arbetsvillkoren förbättras. Det är dags att politiker visar handlingskraft i denna fråga. Annars blir lagen om personlig assistans bara fina ord på papper.
Robert Carlsson

Väck liv i debatten om utförsäljningen av allmännyttan:

Väck liv i debatten om utförsäljningen av allmännyttan:

Under den senaste mandatperioden har alliansen sålt ut 20.000 bostäder från det gemensamt ägda bostadsbolagen – allmännyttan. Stockholm har genom detta fått cirka 10.000 nya miljonärer. De flesta av dessa miljonärer bor i innerstaden. I ytterområdena som var målet för ombildningen har få ombildningar skett.

Genom allmännyttan är vi inte beroende av att låna kapital för att kunna bo och den skapar en rörlighet/tillgänglighet på bostadsmarknaden. Idag har i stort sett alla allmännyttiga bostäder sålts ut i innerstaden till underpris. Som mycket annat av Alliansen politik är utförsäljningspolitiken ideologisk driven. Kommunen skall inte äga någonting, staten får inte äga någonting, vi tillsammans får inte äga någonting. Sälj ut skiten!

I en artikel i Stockholm City (torsdag 18 mars 2010) ”Nej-sägarna mobbas” skriver tidningen att: ”Många lockas av att kunna köpa loss sin hyresrätt för ett bra pris” och att de som inte vill köpa loss sin lägenhet kan komma att betraktas som bromsklossar. Terje Gunnarsson, Hyresgästföreningen säger: ”om nejsägarna betraktas som bromsklossar kan de mobbas till tystnad – eller flytt. Det kan röra sig om trakasserier….Eller försök att misskreditera någon genom anonyma anmälningar till soc om att man slår sina barn”.

Nu senast är det i ett radhusområde i Haninge som drabbats, där en ombildning av 120 hyresradshus håller på. En av de boende, Ulla Nyström säger att: ”stundtals är stämningen är mycket hätsk".VD, Critoph Vejde pratar om: ”pajkastning och snudd på hatstämning i området”. City fortsätter: ”Två gånger har nej – sidan fått rätt i domstol att ja sidan-sidan uppgivit för många röster”.

”Glädjelkalkyler för hur många som säger jag till en ombildning är inte unikt”, enligt P-O Brogren, på hyresgästföreningen.

Stoppa utförsäljningen nu!

http://www.alliansfrittsverige.nu/2007/06/juni-7-2007-allmnnyttan-bortsknkes.html

Är du ego eller?

Är du Ego eller?

För ett tag sedan var jag på ett seminarium (sk. filosofisk salong) som filosofigruppen Sherpa arrangerade under temat Egoism. Cirka 30 personer besökte seminariet som hölls i rotundan på Stadsbiblioteket i Stockholm. Sherpa har ett antal salonger under våren. Syftet med salongerna är att: ”föra utforskande och reflekterande samtal”.

http://filosofigruppen.se/sherpa/?page_id=59

På denna salong började Sherpa med att presentera olika positioner som en introduktion till samtalet om egoism. Fyra vanligt förekommande teoretiska positioner inom forskningen är: Att människor bara tänker på sig själva dvs. bara jag eller mest på sig själva (mest jag), att alla människor behandlas lika (alla lika), eller att man tänker på alla andra (andra är viktigare).

Egoism kan även syfta på:
Etisk egoism - den etiska doktrinen att individen bör handla i sitt egenintresse.
Rationell egoism - ståndpunkten att det är förnuftigt att handla i enlighet med sitt egenintresse.
Psykologisk egoism - doktrinen att individen alltid drivs av egenintresse.
Anarkistisk egoism – teorin om allt utgår från egot. Altruism innebär att individer är skyldiga att hjälpa eller tjäna andra .
källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Egoism

Samtalet cirkulerade kring frågorna: Hur ”omfattande” är egoismen? Och kan den vara bra? När Sherpa sammanfattade diskussionen visade det sig att de flesta som hade talat ansåg att ”omfattningen av egoismen” i Sverige låg ganska nära positionen mest jag men mellan mest jag och alla lika, (oavsett om deltagarnas resonerade i termer av etisk, rationell, psykologisk egoism eller om de hade en annan utgångspunkt). Flera av dem som talade ansåg att egoism är en viktig drivkraft i utvecklingen av ett samhälle, inte minst utifrån ett ekonomiskt perspektiv.

Jag tror också att egoism är ganska vanligt fenomen i vårt samhälle. Men, jag håller inte med om att egoism behövs som drivkraft, även om resultatet av handlingen skulle bra för samhället (jmf störst nytta för de flesta, eller jmf utilitarismen dvs maximera det goda för de flesta). Jag tror tvärtom att egoism är destruktivt för ett samhälle. Jämför fångarnas dilemma t.ex. Vi tjänar på att ställa upp för varandra, samarbeta.

För mig kan det aldrig vara rationellt att vara egoistisk. Om vi har ett egoistiskt motiv bakom en handling som syftar till något gott, så är det inte tillräckligt. Syftet, motivet, eller processen bakom handlingen är viktigare. Det är ju genom att processa goda tankar som människan t.ex. skapat den värdegrund som konventionen om de mänskliga rättigheterna vilar på, eller som gjort att många samhällen har fria val idag. Om vi inte har ett gott syfte till grund för våra handlingar går människan vilse, vi kanske gör kortsiktiga vinster, men de viktiga, det som jag uppfattar som själva kärnan i vår relation till andra, kärlek, omtanke - går förlorad.

Egoismen är en del av människans natur hävdar vissa. Är det så? Nej, jag tror inte det, men ibland brister vi vår relation till andra genom att vara egoistiska, men att det skulle vara ett karaktärsdrag, det tror jag inte. Ett mycket viktigt sätt för samhället att försöka hantera egoism är t.ex. genom att stiftat lagar (demokratiskt stiftade) och vissa politiska reformer. Det betyder att politik behövs. Trenden är att dock att politiken håller på att begränsas till vissa kärnområden genom avreglering, privatisering och avmonopolisering. Med tanke på detta tror jag att vi måste återerövra politiken. Vi måste våga var politiska!

Ett exempel: Alliansen har genomfört skattesänkningar på runt 100 miljarder sedan de fick makten. Samtidigt har ett stort antal människor (cirka 55 000) utförsäkrats från sjukförsäkringen. Försäkringskassan räknar dock med att en tredjedel av dessa kommer att återvända till sjukförsäkringen efter att ha utretts på Arbetsförmedlingen. Jag funderar på hur dessa människor mår. Varför valde staten att inte tro på dem (och deras läkare)?

Har samhället råd att avstå alliansens skattesänkningar? Har Du råd att avstå? Är de långsiktiga vinsterna i form av jobb och tillväxt som alliansen tror att skattesänkningar skall ge så viktiga att staten kan låta dessa människor gå igenom detta?

Robert Carlsson